Vad är elektroder ?
Ordet elektrod används i många sammanhang – i batterier, vid svetsning, i sjukvården. Gemensamt är att en elektrod är den del som för över elektrisk ström mellan en ledning och något annat. Här på Elektroder.se handlar det om den sorten du sätter på huden, till en TENS- eller EMS-apparat.
Hur är en TENS-elektrod uppbyggd?
En vanlig självhäftande elektrod ser enkel ut, men består av flera lager:
- Baksidan – av tyg eller skum. Tyg är mjukt och följer kroppen bra, skum är lite stadigare.
- Ett ledande lager – oftast en tunn kolfilm, ibland med silver, som sprider strömmen jämnt över hela ytan.
- Gelen – ett klibbigt lager hydrogel som både håller fast elektroden och leder strömmen in i huden.
- Anslutningen – en tryckknapp eller en kort sladd med stift som kopplas till apparatens kabel.
Det är gelen som slits först. När den blir torr eller smutsig fäster elektroden sämre, och strömmen samlas på färre punkter. Det är därför en gammal elektrod kan börja kännas stickig.
Olika sorters elektroder
Självhäftande elektroder är det de flesta använder hemma. De finns i många storlekar och former, från små runda till stora rektangulära plattor för ryggen.
Gummi- eller kolelektroder används med separat gel och tejp eller band. De håller länge men är lite krångligare, och syns mest inom vården.
Specialelektroder är gjorda för en viss behandling, till exempel öronklipp för vagusnervstimulering.
Vad gör elektroderna vid TENS?
Apparaten skapar pulserna, men det är elektroderna som bestämmer var de hamnar. Strömmen går från den ena elektroden till den andra genom huden och vävnaden emellan. Därför spelar både placeringen och avståndet roll: elektroderna ska sitta runt det område som gör ont, med några centimeters mellanrum, och aldrig vidröra varandra.